I slutet av 1700- talet utvecklades homopati av en de viktigaste pionererna inom energimedicin, Samuel Hahnemann. Han var en tysk läkare och kemist som var besviken på dåtidens onyanserade medicin, och genom att experimentera på sig själv skapade han ett helt nytt medicinskt system.
Homopatiska mediciner är baserade på naturliga substanser som örter, mineraler och bigaddar och har två viktiga och utmärkande egenskaper.
Bland skolmedicinska läkare betraktas homepatins teorier med stor skepsis, men homopatin är fullt rimlig sett ur ett energiperspektiv.
Underlaget för homopatins behandling är hela den bild han eller hon fått av patienten – fysiska, mentala och känslomässiga aspekter.